Sön 22 feb, jag.

Känner mej helstressad, sover dåligt och har ont i hela kroppen. Har dragit på mej ischias efter all snöskottning. Mår skit för att jag inte har ork att ta hand om mina djur. Visst får dom vad dom ska ha men känner ingen ro att pyssla med dom och det är ju just pysslet som får mej att må bättre.

Svårt att dra igång firman igen när jag mår så dåligt och dessutom växer både telefon - och postfobin...

Har fått tid på psyken på tisdag, samma läkare som tog hand om mej när jag kom in akut. Han är nog den förste som jag känt förstod något. Inte för att jag tror att han kan göra nåt men det känns iaf bra att han engagerat sej.

Sen jag hamnade på psykakuten så har det börjat ploppa upp gamla minnen, ibland relevanta, ibland totalt irrelevanta.
Dom kommer i regel precis innan jag ska somna, sen ligger jag klarvaken och försöker komma ihåg mer. Fast det brukar inte lyckas...

Har, som vanligt, försökt deala med stressen genom idogt arbete. Fick ett ryck och satte igång med köket.
S första kommentar var...gör vad du vill, det ska ändå rivas...
Faaan, vad det kändes !
Jag var för en gångs skull lite glad för att jag kommit på en ide, som jag givetvis tyckte var lysande...
Förklarade för S hur jag tänkt, vilket innebar att han kom undan med minimalt arbete. Det ända jag ville ha hjälp med var att få in spis och häll. Han slipper bryta upp golv för att dra nytt avlopp och slipper dra om all el.

När jag sen kommit så långt att man såg hur luckorna skulle bli så gick han bara rätt förbi dom...Ytterligare en käftsmäll !
Berättade det för M i veckan och menade på att jag gör gärna detta själv, jag Vill göra det själv. Det ända jag begär är lite jävla feedback !
Tackar gudarna för mina kära bloggvänner som hejar på mej annars vete fan om jag inte gått bärsärkagång med kobenet för länge sen !
Tror att M sagt nåt för i torsdags så fick jag mer än en komplimang för mitt arbete. Han SÅG faktiskt att jag panelat sidorna och satt upp hyllor...wow...( sa hon sarkastiskt ) men även om det var genomskinligt så kändes det bra !

Det behövs inte så mycket för att man ska orka vidare !

Bara lite gammalt hederligt, heja, heja !

Fan vad jag är bra !

Sön 22 Han

Jo det började ju bra efter turen med ambulans och polis. Han var som vanligt ångerfull och pratbar några dagar. Jag pressade honom ganska rejält, främst angående att han inte jobba som han skulle. Denna gången fick jag honom att se hur många han faktiskt påverkade.
T.ex ; Om han inte kommer till jobb förrän vid lunch så blir det bara halv dag för M oxå. Vad har detta inneburit för honom, jo, han ligger back med sina räkningar, har inte en krona när han träffar sina barn, alltså blir dom drabbade och givetvis gnäller dom för sin mor och M får en massa skit från dom. Dessutom har detta pågått så länge att han dragit på sej magsår och varit på sjukan 2 gånger för detta.

Vi hade ett långt samtal där jag fick honom att göra konsekvens-kedjor för alla inblandade. Till slut så bröt han ihop.
Men, som jag oxå sa till honom, detta varar bara ett par dagar sen är du inne i ditt gamla mönster igen.
Han lovade att denna gången gå och prata med någon. Jag tipsade om min samtalskontakt, eftersom jag inte kan gå längre då jag inte har pengar och han skulle kontakta denne...baaah....

20 dagar senare har han istället ånyo börjat missbruka mat. Undrar om han ska upp på 137 kg igen...

Sön 22 feb, ekonomi.

Sitter här i mitt ofärdiga kök. Får fan spågor i underarmarna, ska nog se till att få på listen omgående. Vaknade vid 8, det var till att smyga igång kaffet. Han blir ju vansinnig om han väcks för tidigt och eftersom han inte somnar förrän framåt 3 så är allt innan 12 tidigt. Känns skit när man har så mycket man vill göra. Framför allt nu på vintern när man inte har så många ljusa timmar.

Faktum är att han varit clean sen sist. Dock har inte arbetet skötts som det skulle. Massa turer, både M o S har varit lite krassliga eller rättare sagt,dom vantrivdes och fick inte betalt ordentligt. Så istället för att deala med det omgående så drog dom benen efter sig.
Inte så lyckat för vår del, Nu är det månad nr 2 utan att jag har nån inkomst. Dessutom är hunden dålig och har hittills kostat 4300:-. På tisdag ska jag ut med ytterligare 2000:- och nästa måndag 1500:- till. Nu har jag iaf börjat massera så en tusing har jag fått ihop, resten får jag ta på huskontot.
Han kom hem med 7000:- förrförra veckan och 12000:- i fredags men med tanke på att han brukar dra in det dubbla och utgifterna är därefter så...
Bara maten igår gick på1300:- för nu har han gått från tabletterna till att vråläta istället. Vilket gör att jag äter så lite som möjligt och lagar så mycket jag kan för att det ska nli billigare.
Har fått dela upp elräkningen och ska sätta mej och ringa runt i morgon, se om jag kan få betalningsfri månad på bil och släp. Han sa att där skulle komma in mer om 2 veckor så en del går väl att förhala.

Har messat alla i luren om massagen och även förhört mej om timanställning inom omsorg och hemtjänst. Men det dröjer ju innan man kommer igång och innan lönen börjar rulla på.
Tyvärr är det ju fel årstid för att måla ute men jag ska ta ett snack med B så han verkligen drar in jobb till mej med.
Sen ska man ju orka och hinna oxå, som läget är här så får jag göra det mesta. Allt ifrån såga ved, handla, städa, tvätta, laga mat, ta djuren, bygga kök osv. Visst kan jag göra det men jag har inte så många timmar på mej. Är han hemma så får jag inte göra ett skit förutom att göra mat och serva med kaffe för då blir han stressad.

Mån 2 feb

Helgen flöt bättre än väntat. Antagligen har han kört slut på piller. Fast det hette att han skulle sluta om M slutade att dricka och tydligen har han tagit dom för att visa M att man inte kan missbruka o jobba.

Ja, Gud vilken rappakalja...Vet inte hur många gånger jag ska behöva informera honom om att jag inte är korkad !

I alla fall kändes det som ett slag i magen och tyvärr kunde jag inte hålla käften heller...Han ska sluta med pillerna för M:s skull...!?
Det var ju bara att tacka och buga. Man vet sin plats när arbetskamraterna går före. Fattar inte att inte dom bildar familj istället ! Fast det så klart, M skulle ju köpa min del av gården, det har dom ju diskuterat.
Jo dom har ju många hästar så dom behöver ju verkligen ha just detta stället...not...

Har så himla svårt att förstå hur man kan vara så jävla elak. Skulle inte kunna leva med mej själv om jag tagit något från nån annan, något som betydde ALLT.

Vet inte om det är nåt manligt drag...lämnar du mej så ska jag ta allt ifrån dej...

Det tog mej 4 år att skilja mej från dotterns pappa. Han gjorde anspråk på mina djur. MINA, jag köpt, fött upp, skött 365 dagar om året, betalt för och ensam haft ansvaret för.
Då skulle jag ju kunna ta hans gitarrer och diverse tekniska prylar...Nä, va fan skulle jag med det lika lite som han hade nån glädje av mina djur !

Konstigt som historien upprepar sej...exakt samma igen...

När det brakade åt helvete i våras så skulle allt mitt säljas och så skulle vi dela på pengarna. Han har ju allt sitt värde i firman så det hade jag ju ingen juridisk rätt till. Jävligt rättvist...not...
Och som sagt, M skulle ha min halva av gården.

Visst var det många som sa att, va fan, det är bättre du kommer därifrån. Mmmm...eller hur...till vad ?
Han har sett till att jag fått betalningsanmärkning, jag har ingen fast inkomst...tja, en liten lägenhet från soc bland en massa andra missbrukare. Instängd, ifråntagen allt, allt jag jobbat för sen jag var 15, haft en dröm om sen jag gick i 6e klass. Jag har jobbat över, extraknäckat på mina semestrar, drivit firma parallellt med ordinarie jobb samtidigt som jag stått själv med barn och allt jobb hemma. Jobb hemma förresten...inte bara hushållsarbetet utan då menar jag även all renovering, underhåll av gård, måla, mura, hugga ved osv.

Observera att gårdsköpen har vi givetvis varit överens om. Jag HAR sagt till INNAN att det BLIR mycket jobb och jag kan inte göra allt själv.
Då har dom sett väldigt förvånade ut och sagt :- Själv ? Nä, men det är klart vi hjälps åt !

Så jävla klart var det tydligen inte. Fast, säkert " maj mistejk " Dom har nog menat att vi skulle hjälpas åt att nöta på soffan !

Historien upprepar sej. Same, same but different...

Well,well i lördags föreslog S att vi skulle åka till stranden med hundarna. Chockerande och trevligt ! Var hungriga på vägen och stannade på Max, fast jag sa att han inte skulle äta hamburgare. Jodå, han tålde visst det deras mat. Ingen idè att käfta emot. Ändå visste jag...
Mycket riktigt, tog inte lång stund förrän gnällandet började...jag skulle inte ätit...du måste säja till mej....eeeeh ? Men då fick han en anledning att ligga i soffan hela söndagen. Fast han för 3e gången lovat att byta vattenpump i stallet. Liiite drygt att kånka vatten från badrummet... Men han lagade iaf mat...

Söndag : P & K kom och lämnade bilen dom lånat.S reser sej inte ur soffan. Jag fixar med fika, diskar, plockar undan,fixar i stallet - snöstorm så hästarna måste in, tar ut hundarna på långpromenad för att vi skulle få en lugn kväll, tar in djur, släpar vattenhinkar och försöker välta ensilagebalen själv. Vilket inte gick eftersom jag bara halkade i snön.
Bad honom lägga den till mej innan han körde till jobb idag. - Ja, gör jag...not...

Fre 30 År 4 - 6

Har fortfarande inga direkta minnen, varken av kompisar eller annat. Jo, förresten, jag kommer ihåg att jag var på dagis och åt havregrynsgröt och påbörjade min bana som snickare. Gjorde flygplan på löpande band. Var det månne ett sätt att själv bearbeta det trauma som hände på förra dagiset. Fastnade med ett flygplan i håret så dom fick klippa loss det. Och ni vet hur det är med flickor och långt hår...

Mamma träffar pappa, dom gifter sej och vi flyttar till Gulsparvsg. Morsan blir gravid och jag önskar mej en lillebror.
Eftersom jag upplevde det som att ingen pratade med mej så blev jag tidigt en jäkel på att smyga och tjuvlyssna.
Fick på så sätt reda på att mamma tyckte det skulle vara bra för mej att få en hund. Så att jag skulle ha något eget och inte bli svartsjuk när syskonet kom. Jag blev förstås skitglad...tills jag fick reda på att det var en tax. Jag ville ju ha en stor hund.
Fattar ju nu att det var mest för hennes skull inte min. Garanterat var det en hund från kenneln hon jobbat på...

Så först en hund som inte var " min " och sen kommer dom dessutom med en lillasyster. Det var höjden av besvikelse !
Den enda jag kunde prata med var indianen som bodde under min säng...

Undrar om det var under denna tiden jag fick ett marsvin som jag fick ha hos mormor...Den som sedermera blev avlivad av min ingifte morbror. Till mej sa dom att den dött av sej själv. Men som sagt, jag var redan tjuvlyssnarnas mästare...

Fre 30

Idag vaknade han tidigt och med brinnjävlig huvudvärk. Det så klart, det är ju ren biverkning / abstinens av tabletterna. Himla svårt att hålla masken och tycka synd om honom. Men för att undvika ett helvetes utbrott är det det enda man kan göra.
Han kom i alla fall iväg till jobb framåt tolv.

Hatar fredagar och helger. Nu har jag två dagar framför mej i mörker, bokstavligt talat, man får inte ha några lampor tända och persiennerna nere. Ska man göra något så får man fram med ficklampan. Finns visserligen inte så mycket man kan göra som inte låter...
Köra nånstans är inte att tänka på, somnar han med cigaretten så har jag väl varken hus eller hundar kvar när jag kommer hem igen. Hittills har det klarat sej med brännhål i kläder, täcke, soffa och två bord.
Känns inte så motiverat att varken städa eller renovera färdigt. Dessutom är det fruktansvärt stressande eftersom jag egentligen är både pedant och inredningsfreak.

Men jag fokuserar på mitt kök nu. Där är han i alla fall inte för ofta.

Jobb

Pratade med M idag och bad honom sprida ut att jag ska börja massera igen. Han lovade att göra så och passade på att boka tid själv !

Bara att be till dom högre att händerna håller denna gången. Sist slutade ju med 7 cortison i fingrarna...

Men nu gäller det bara att få ihop till räkningarna. Känner redan hur fogden nafsar mej i hälarna...

En sak är jag i alla fall säker på. Jag ska dö här. Sen har jag inte sagt när...Får jag bestämma själv så är jag närmare 90 och vet inte var jag har arslet ens.
Men eftersom det här jävla samhället/systemet inte tar hand om sina medborgare så vet man aldrig.
Har verkligen förstått hur lätt det är att sluta som uteliggare utan att man behöver ha nåt missbruksproblem.

Så ni där ute, ta det lugnt, spara kroppen, håll samma snigeltempo som dom gör på vårdcentralerna t.ex. Gå sakta, prata långsamt och skit i hälften av vad ni skulle gjort.
Gör inte samma misstag som mej. Var inte ambitiösa, jobba aldrig över, försök inte klara allt själv. Gå på soc om pengarna inte räcker.

Och för guds skull...bli aldrig sjuka !

Köksfunderingar

Har gått och fnulat ett tag på vad jag ska göra med mitt ickebefintliga kök. Den som påbörjade renoveringen för två års sen har ju gått i strejk...
Eftersom jag nu har börjat baka kakor på löpande band så måste jag ha avställningsytor. Sagt och gjort...ryckte ner dassahyllan, bokhyllan och skrota fram en tredje bräda. Hittade några reglar i vedhögen och vips...( läs 3 tim )

Simsalabim !



Det bidde en skänk !

Så imorgon ska jag fortsätta måla luckor och försöka trixa till en ny bänkskiva till lilla skåpet. Har ju väldigt svårt för laminat...och eftersom jag hitta lite brädlappar till i vedbunken så varför inte !?

Tors 29 År 2-4

Mamma fick jobb som kartritare och jag var hos dagmamma Mojan och senare blev det dagis på Vitemölleg.
Har fått berättat för mej att jag smorde in en hel fåtölj i Niveakräm och att jag tog mej ur spjälsängen genom att lägga upp madrassen mot spjälorna.
Så redan i så unga år sprudlade kreativiteten ! Och redan då hatade jag att vara instängd !


Tors 29 kl 9.30

Vaknade 9, väckte sambo. M ringde honom. Tydligen hade han skadat sej på jobb igår så han var tvungen att ta en tur till VC. Första beskedet jag fick var att då skulle inte S heller jobba men sen ändrade han sej, vi får väl se...

Nåväl, han kom iväg i hyfsat skick. Antagligen börjar tabletterna ta slut.
Hemma igen vid 5. Lagom påverkad. Syns så himla tydligt, pupillerna blir pyttesmå. Han höll sej i alla fall på benen och däckade inte i soffan som an brukar. Nej, istället gav han sej fan på att hitta nån jävla kortläsare eller vad det nu hette.Nån tekninsk pryl iaf.
Jaja, han fick åtminstone vända upp o ner på huset innan han krascha i soffan med nåt dataspel han hittade.
Somnade vid 23 med handen i askfatet.

Ons 28 År 1 Misstaget

Jag började som ett misstag på en folkhögskola. Min far med familj flyttade uppåt landet och min mor blev utslängd hemifrån. På den tiden var det väldigt fult att vara gravid utan att vara gift. Det lilla jag har fått berättat för mej är att morsan fick bo på något hem för ensamstående mammor. Misstänker att det var väldigt skambelagt...
Mormor var rasande och ägnade äldsta systern all uppmärksamhet. Hon hade ju gjort ett klokt val och hittat en man med "fiiin" titel. Morsan var inte värd ett skit, såklart !
Så redan där uppstod konflikter som gav sår som fortfarande inte läkt.

Morsan fick jobb som kennelflicka och fick släpa med mej. Tydligen har jag spenderat min första tid i en valplåda med taxar. Så där har vi förklaringen på obotligt hundintresse samt mina berömda taxben !


Onsdag 28 kl.18


Har suttit på vakt i ca en timme nu. Sambo uppenbarligt påverkad av något som han bestämt förnekar. Nu välte han ut en mugg kaffe. Han försökt äta länge och väl men somnar hela tiden, därav vaktandet. Han somnar med mat i munnen och huvudet bakåtlutat och har redan satt rejält i halsen.

Kom hem vid lite över fem och hittade honom i ladan där han sågat ved. Som tur var slapp jag bevittna själva sågandet. Såg direkt att han tagit tabletter. Halvslutna simmiga ögon och famliga rörelser. Givetvis, mot bättre vetande, så frågade jag vad han tagit. Ja, sen blev det givetvis världens liv.

Hade inte räknat med att han skulle komma hem så tidigt eftersom han jobbat över till tio flera kvällar i rad. Så på väg hem från massagen så hade jag egentligen tänkt messa honom och be honom sova hos M om han tänkte droga ner sej idag oxå.
Det är inte så kul att sitta som på nålar hela kvällen och vara livrädd för att telefonen ska ringa eller hundarna skälla så han vaknar och är skitirriterad.
Har ingen lust att sticka hemifrån heller med tanke på djuren. Dessutom så kan jag knappast terra mina vänner var och varannan kväll heller. Alla har ju sitt !

Upptäckte innan idag att munsköljen gått från nästan full till nästan tom på ett dygn...mycket riktigt...där är ju alkohol i den. Förbannar mej själv för att inte tänkt på detta tidigare.

Idag körde han till jobb vid tio, asförbannad och utan att säga hejdå. Förbannad för att jag påstått att han tagit tabletter igår. Som om det inte märks... Inte nog med att han slocknar med fingrarna i maten, han blir alltid agressiv när dom gått ur kroppen.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0