Sön 22 feb, jag.
Känner mej helstressad, sover dåligt och har ont i hela kroppen. Har dragit på mej ischias efter all snöskottning. Mår skit för att jag inte har ork att ta hand om mina djur. Visst får dom vad dom ska ha men känner ingen ro att pyssla med dom och det är ju just pysslet som får mej att må bättre.
Svårt att dra igång firman igen när jag mår så dåligt och dessutom växer både telefon - och postfobin...
Har fått tid på psyken på tisdag, samma läkare som tog hand om mej när jag kom in akut. Han är nog den förste som jag känt förstod något. Inte för att jag tror att han kan göra nåt men det känns iaf bra att han engagerat sej.
Sen jag hamnade på psykakuten så har det börjat ploppa upp gamla minnen, ibland relevanta, ibland totalt irrelevanta.
Dom kommer i regel precis innan jag ska somna, sen ligger jag klarvaken och försöker komma ihåg mer. Fast det brukar inte lyckas...
Har, som vanligt, försökt deala med stressen genom idogt arbete. Fick ett ryck och satte igång med köket.
S första kommentar var...gör vad du vill, det ska ändå rivas...
Faaan, vad det kändes !
Jag var för en gångs skull lite glad för att jag kommit på en ide, som jag givetvis tyckte var lysande...
Förklarade för S hur jag tänkt, vilket innebar att han kom undan med minimalt arbete. Det ända jag ville ha hjälp med var att få in spis och häll. Han slipper bryta upp golv för att dra nytt avlopp och slipper dra om all el.
När jag sen kommit så långt att man såg hur luckorna skulle bli så gick han bara rätt förbi dom...Ytterligare en käftsmäll !
Berättade det för M i veckan och menade på att jag gör gärna detta själv, jag Vill göra det själv. Det ända jag begär är lite jävla feedback !
Tackar gudarna för mina kära bloggvänner som hejar på mej annars vete fan om jag inte gått bärsärkagång med kobenet för länge sen !
Tror att M sagt nåt för i torsdags så fick jag mer än en komplimang för mitt arbete. Han SÅG faktiskt att jag panelat sidorna och satt upp hyllor...wow...( sa hon sarkastiskt ) men även om det var genomskinligt så kändes det bra !
Det behövs inte så mycket för att man ska orka vidare !
Bara lite gammalt hederligt, heja, heja !
Fan vad jag är bra !
Svårt att dra igång firman igen när jag mår så dåligt och dessutom växer både telefon - och postfobin...
Har fått tid på psyken på tisdag, samma läkare som tog hand om mej när jag kom in akut. Han är nog den förste som jag känt förstod något. Inte för att jag tror att han kan göra nåt men det känns iaf bra att han engagerat sej.
Sen jag hamnade på psykakuten så har det börjat ploppa upp gamla minnen, ibland relevanta, ibland totalt irrelevanta.
Dom kommer i regel precis innan jag ska somna, sen ligger jag klarvaken och försöker komma ihåg mer. Fast det brukar inte lyckas...
Har, som vanligt, försökt deala med stressen genom idogt arbete. Fick ett ryck och satte igång med köket.
S första kommentar var...gör vad du vill, det ska ändå rivas...
Faaan, vad det kändes !
Jag var för en gångs skull lite glad för att jag kommit på en ide, som jag givetvis tyckte var lysande...
Förklarade för S hur jag tänkt, vilket innebar att han kom undan med minimalt arbete. Det ända jag ville ha hjälp med var att få in spis och häll. Han slipper bryta upp golv för att dra nytt avlopp och slipper dra om all el.
När jag sen kommit så långt att man såg hur luckorna skulle bli så gick han bara rätt förbi dom...Ytterligare en käftsmäll !
Berättade det för M i veckan och menade på att jag gör gärna detta själv, jag Vill göra det själv. Det ända jag begär är lite jävla feedback !
Tackar gudarna för mina kära bloggvänner som hejar på mej annars vete fan om jag inte gått bärsärkagång med kobenet för länge sen !
Tror att M sagt nåt för i torsdags så fick jag mer än en komplimang för mitt arbete. Han SÅG faktiskt att jag panelat sidorna och satt upp hyllor...wow...( sa hon sarkastiskt ) men även om det var genomskinligt så kändes det bra !
Det behövs inte så mycket för att man ska orka vidare !
Bara lite gammalt hederligt, heja, heja !
Fan vad jag är bra !
Kommentarer
Trackback