Fre 30 År 4 - 6
Mamma träffar pappa, dom gifter sej och vi flyttar till Gulsparvsg. Morsan blir gravid och jag önskar mej en lillebror.
Eftersom jag upplevde det som att ingen pratade med mej så blev jag tidigt en jäkel på att smyga och tjuvlyssna.
Fick på så sätt reda på att mamma tyckte det skulle vara bra för mej att få en hund. Så att jag skulle ha något eget och inte bli svartsjuk när syskonet kom. Jag blev förstås skitglad...tills jag fick reda på att det var en tax. Jag ville ju ha en stor hund.
Fattar ju nu att det var mest för hennes skull inte min. Garanterat var det en hund från kenneln hon jobbat på...
Så först en hund som inte var " min " och sen kommer dom dessutom med en lillasyster. Det var höjden av besvikelse !
Den enda jag kunde prata med var indianen som bodde under min säng...
Undrar om det var under denna tiden jag fick ett marsvin som jag fick ha hos mormor...Den som sedermera blev avlivad av min ingifte morbror. Till mej sa dom att den dött av sej själv. Men som sagt, jag var redan tjuvlyssnarnas mästare...
Fre 30
Han kom i alla fall iväg till jobb framåt tolv.
Hatar fredagar och helger. Nu har jag två dagar framför mej i mörker, bokstavligt talat, man får inte ha några lampor tända och persiennerna nere. Ska man göra något så får man fram med ficklampan. Finns visserligen inte så mycket man kan göra som inte låter...
Köra nånstans är inte att tänka på, somnar han med cigaretten så har jag väl varken hus eller hundar kvar när jag kommer hem igen. Hittills har det klarat sej med brännhål i kläder, täcke, soffa och två bord.
Känns inte så motiverat att varken städa eller renovera färdigt. Dessutom är det fruktansvärt stressande eftersom jag egentligen är både pedant och inredningsfreak.
Men jag fokuserar på mitt kök nu. Där är han i alla fall inte för ofta.
Jobb
Bara att be till dom högre att händerna håller denna gången. Sist slutade ju med 7 cortison i fingrarna...
Men nu gäller det bara att få ihop till räkningarna. Känner redan hur fogden nafsar mej i hälarna...
En sak är jag i alla fall säker på. Jag ska dö här. Sen har jag inte sagt när...Får jag bestämma själv så är jag närmare 90 och vet inte var jag har arslet ens.
Men eftersom det här jävla samhället/systemet inte tar hand om sina medborgare så vet man aldrig.
Har verkligen förstått hur lätt det är att sluta som uteliggare utan att man behöver ha nåt missbruksproblem.
Så ni där ute, ta det lugnt, spara kroppen, håll samma snigeltempo som dom gör på vårdcentralerna t.ex. Gå sakta, prata långsamt och skit i hälften av vad ni skulle gjort.
Gör inte samma misstag som mej. Var inte ambitiösa, jobba aldrig över, försök inte klara allt själv. Gå på soc om pengarna inte räcker.
Och för guds skull...bli aldrig sjuka !
Köksfunderingar
Eftersom jag nu har börjat baka kakor på löpande band så måste jag ha avställningsytor. Sagt och gjort...ryckte ner dassahyllan, bokhyllan och skrota fram en tredje bräda. Hittade några reglar i vedhögen och vips...( läs 3 tim )
Simsalabim !
Det bidde en skänk !
Så imorgon ska jag fortsätta måla luckor och försöka trixa till en ny bänkskiva till lilla skåpet. Har ju väldigt svårt för laminat...och eftersom jag hitta lite brädlappar till i vedbunken så varför inte !?
Tors 29 År 2-4
Mamma fick jobb som kartritare och jag var hos dagmamma Mojan och senare blev det dagis på Vitemölleg.
Har fått berättat för mej att jag smorde in en hel fåtölj i Niveakräm och att jag tog mej ur spjälsängen genom att lägga upp madrassen mot spjälorna.
Så redan i så unga år sprudlade kreativiteten ! Och redan då hatade jag att vara instängd !
Tors 29 kl 9.30
Nåväl, han kom iväg i hyfsat skick. Antagligen börjar tabletterna ta slut.
Hemma igen vid 5. Lagom påverkad. Syns så himla tydligt, pupillerna blir pyttesmå. Han höll sej i alla fall på benen och däckade inte i soffan som an brukar. Nej, istället gav han sej fan på att hitta nån jävla kortläsare eller vad det nu hette.Nån tekninsk pryl iaf.
Jaja, han fick åtminstone vända upp o ner på huset innan han krascha i soffan med nåt dataspel han hittade.
Somnade vid 23 med handen i askfatet.
Ons 28 År 1 Misstaget
Jag började som ett misstag på en folkhögskola. Min far med familj flyttade uppåt landet och min mor blev utslängd hemifrån. På den tiden var det väldigt fult att vara gravid utan att vara gift. Det lilla jag har fått berättat för mej är att morsan fick bo på något hem för ensamstående mammor. Misstänker att det var väldigt skambelagt...
Mormor var rasande och ägnade äldsta systern all uppmärksamhet. Hon hade ju gjort ett klokt val och hittat en man med "fiiin" titel. Morsan var inte värd ett skit, såklart !
Så redan där uppstod konflikter som gav sår som fortfarande inte läkt.
Morsan fick jobb som kennelflicka och fick släpa med mej. Tydligen har jag spenderat min första tid i en valplåda med taxar. Så där har vi förklaringen på obotligt hundintresse samt mina berömda taxben !
Onsdag 28 kl.18
Har suttit på vakt i ca en timme nu. Sambo uppenbarligt påverkad av något som han bestämt förnekar. Nu välte han ut en mugg kaffe. Han försökt äta länge och väl men somnar hela tiden, därav vaktandet. Han somnar med mat i munnen och huvudet bakåtlutat och har redan satt rejält i halsen.
Kom hem vid lite över fem och hittade honom i ladan där han sågat ved. Som tur var slapp jag bevittna själva sågandet. Såg direkt att han tagit tabletter. Halvslutna simmiga ögon och famliga rörelser. Givetvis, mot bättre vetande, så frågade jag vad han tagit. Ja, sen blev det givetvis världens liv.
Hade inte räknat med att han skulle komma hem så tidigt eftersom han jobbat över till tio flera kvällar i rad. Så på väg hem från massagen så hade jag egentligen tänkt messa honom och be honom sova hos M om han tänkte droga ner sej idag oxå.
Det är inte så kul att sitta som på nålar hela kvällen och vara livrädd för att telefonen ska ringa eller hundarna skälla så han vaknar och är skitirriterad.
Har ingen lust att sticka hemifrån heller med tanke på djuren. Dessutom så kan jag knappast terra mina vänner var och varannan kväll heller. Alla har ju sitt !
Upptäckte innan idag att munsköljen gått från nästan full till nästan tom på ett dygn...mycket riktigt...där är ju alkohol i den. Förbannar mej själv för att inte tänkt på detta tidigare.
Idag körde han till jobb vid tio, asförbannad och utan att säga hejdå. Förbannad för att jag påstått att han tagit tabletter igår. Som om det inte märks... Inte nog med att han slocknar med fingrarna i maten, han blir alltid agressiv när dom gått ur kroppen.
